Emil i Lönneberga hette en pojke som bodde i Lönneberga.

Han hade runda, blå ögon, ett runt ansikte och ljust, ulligt hår. Alltihop såg snällt ut på något sätt, så man kunde tro att Emil var en riktig liten ängel. Men det skulle man bara inte inbilla sig. Fem år var han, vild och envis och stark som en liten oxe, och han gjorde hyss nästan varje dag.

Alla hans hyss får du inte höra om, men här kan du läsa om när Emil fastnade med huvudet i soppskålen och nästan inte kom loss, om när han hissade upp lilla Ida i flaggstången så att hon kunde se ända till Mariannelund, och hur han levde loppan i Hultsfred.